Next step bortom Agile börjar nu bli tydligt tycker jag. Det är självorganisering tagen till en ny nivå.
Så skriver Peter Antman i sitt inlägg Agile Next Steps. Han är inte ensam om att ansluta sig till skaran av “postagilister”.
När Agile uppkom var det som en reaktion mot rigida utvecklingsmetoder. Idag har agila metoder mer eller mindre blivit standard inom mjukvaruutveckling.
Men frågan är om det räcker med att agila metoder vunnit slaget mot vattenfall? Eller måste Agile utvecklas vidare? Isåfall, hur?
Erwin van der Koogh skriver på bloggen Erronis.nl så här om behovet av ett nästa steg:
…almost all companies are doing agile instead of being agile. During the agile-waterfall wars we have learned a lot, most importantly that the process we used was only a tiny piece of the puzzle. That culture, trust, transparency and self-organization were much more important.
Most of us in the agile community have felt what it is like working in a truly self-organizing team with plenty of trust and transparency. And lately we have tried very hard to get those values out of IT, into management and the rest of the organization. Unfortunately without much success.
Jag tror också nästa steg handlar just om att gå från att bara använda agila metoder till att helt och hållet vara agil. Mer kärnfullt: från agila processer till ett agilt, organistoriskt mind-set. Att använda agila metoder kan inte vara ett mål i sig. Tidigare har detta varit kanske svårt, men i takt med att Agile blir mer och mer accepterat börjar fler organisationer mogna och inse värdet av att organisera sig för komplexitet, förändring/flexibilitet och för att värdesätta medarbetarens kunskap och potential på riktigt. Nästa steg av Agile handlar därför om att organisera sig för att vara ännu mer adaptiva, nätverkande, demokratiska och mänskliga.
Eftersom nästa steg snarare är ett mind-set än ett antal processer måste hela organisationen vara med. Det räcker inte med att ett gäng utvecklare eller IT-avdelningen är agil om de samtidigt jobbar i förlegade command-and-control-organisationer som påvisar lågt förtroende för medarbetare och inte arbetar för flexibilitet. Organisationer som exempelvis sätter årliga budgetar och HR-avdelningar som ska tvinga på en märkliga performance management-processer som mismatchar med de agila värderingarna. Då kommer det aldrig fungera fullt ut.
Jaha, agila metoder version 2.0. Det låter ju bra. Hur gör vi?
Det börjar komma rätt många rörelser/inriktningar som förespråkar denna utveckling av Agile. Börja med att inspireras av dessa. Några exempel är:
Management Innovation eXchange (Tack @emilvikstrom)
Employees First, Customers Second (Tack @jandeman)
Några av dessa rörelser är mer kända än andra och vissa skiljer mer från andra beroende på inriktning. Kanke lite buzzword-varning på någon t.o.m. Gemensamt är dock att alla förespråkar självorganisering, förtroende, transparens och inre motivation på ett helt annat sätt än traditionella organisationer.
Senast av alla rörelser är Stoos, ett nätverk innehållande profiler från bl.a. Agile, Beyond Budgeting och Management 3.0. Tillsammans arbetar de för en gemensam lösning av framtidens organisering utifrån deras vision:
Reflecting on leadership in organizations today, we find ourselves in a bit of a mess. We see reliance on linear, mechanistic thinking, companies focusing more on stock price than delighting customers, and knowledge workers whose voices are ignored by the bosses who direct them. All these factors are reflected in the current economic crisis, increased inequity, bankruptcies and widespread disillusionment.
There has to be a better way.
We believe that we uncovered some of the common characteristics of that better way. For example, that organizations can become learning networks of individuals creating value and that the role of leaders should include the stewardship of the living rather than the management of the machine.
Stoos kommer jag garanterat följa på nära håll. Om du också vill göra det har de förutom hemsidan en wiki, en bra LinkedIngrupp och många flitiga twittrare. Ett tips är även att läsa Steve Dennings artikel Stoos: Facilitating A Tipping Point For Organizations.
Hör gärna av dig om du känner till fler liknande rörelser så uppdaterar jag listan.
Bra artikel,
You are right, there is a huge difference between Agile processes and an Agile / Self organising organisation. This is what HR people fail to understand. HR want to see an organisation with fixed positions and roles (with defined authority) like in the army. It makes recruitment easier, salary setting easier etc etc.
Of course this sort of organisation is impossible to make self organising so the Abily to be truly Agile is impossible. The best way to avoid this is to kick out all HR people.
Diana Larsen presenterade en intressant idé på Öredev förra veckan: levels-of-fluency for agile teams. (Se http://martinfowler.com/articles/agileFluency.html )
Larsens fyrstjärniga nivå, “optimizing for systems”, verkar stämma ganska väl överens med det som kallas “agila metoder 2.0″ i den här artikeln. Larsens artikel ger också förslag om hur en organisation som vill bli mer, djupare agil kan jobba med förbättring. Och tyvärr även insikten om att det bara finns en handfull organisationer på den nivån idag. Det blir till att jobba på ett tag alltså.
Intressant, tack för tipset!
Utvecklingen vidare inom management är innovation management, där man närmar sig det som beskrvs nämligen att vara det. ett tecken på att ett bolag går in i denna fas är att de slutar med “pappers visikort”.
Sedan finns nästa steg när marknaden är där. Hur det kommer att se ut kan vara svårt att veta, men att det kommer att finnas där och då är tvärsäkert.